Mina människor tycker ju att jag blir svår att kommunicera med när jag har en boll i min närhet. Det verkar som om de har rätt - mitt huvud är helt fullt av boll.
Nu har det värsta släppt och vårkänslorna har tagit över.
Jag har aldrig tyckt att mina öron varit speciellt stora men idag verkar de ha antagit en ny form. Matte sa något om elefanten Dumbo...
Kombinationen fotboll och snö fungerar ju jättebra. Varför spelas det så lite fotboll på vintern?!
Tidigare år har snön och isen smält undan till förmån för vårblommor i slutet av mars. Men 2006 tycks vi få vänta en hel evighet på barmark.
Jag har världens snyggaste svans! Den är inte bara vacker, den viftar väldigt mycket. Speciellt mycket viftar den när jag är ute i friska luften.
Vi har fått nya fyrbenta grannar. De tillbringar sina dagar i en hage framför vårat hus. Jag tycker de är stora men de är säkert snälla.
Nyfiken häst som pratar med min matte. Jag höll mig på säkert avstånd eftersom det var den här hästen som frustade åt mig häromdan. Jag tycker det är lite läskigt när de frustar åt mig men jag får väl vänja mig.
En kort resumé: I morse när matte och jag var ute så roade jag mig med att krypa in i boden och hämta en pinne som legat där ett par dagar. Det finns inget bildbevis på att jag verkligen kröp in under dörren eftersom matte inte var närvarande. Men jag kom springande till henne med pinnen i munnen. Matte gjorde en brottsplatsundersökning och fann en hel del grässtrån på marken. Hon gjorde även en Linusundersökning och hittade liknande grässtrån i min päls. Hon konstaterade raskt att jag var skyldig eftersom jag med 100 % säkerhet inte kan öppna haspen som satt på dörren. Det hela slutade med att pinnen åkte in i boden igen.
Då var vi ute igen ooch den här gången fick kameran hänga med. Har jag verkligen krupit in här? Det ser väldigt trångt ut.
Det är till och med så att jag börjar undra själv - hur kom jag under här?
Det här måste jag fundera på lite. Jag vet ungefär hur stor jag är och jag ser ju att hålet in i boden är mycket mindre än vad jag är....????....???
Snälla matte, hur ska vi lösa det här? Det gjorde faktiskt lite ont i ryggen när jag kröp in här förut. Du hörde ju själv hur jag skrek till, det var ju därför du kom och frågade vad jag höll på med. Du får helt enkelt öppna dörren åt mig.
Äntligen öppnade hon dörren så att jag kan sitta och spana på pinnen. Någon kanske tycker att jag ser hypnotiserad ut och det kan jag bara hålla med om. Pinnen har den effekten på mig och det är nog en av anledningarna till att den ligger gömd i boden. Jag misstänker dessutom att människorna kommer att elda upp min pinne. Den blir helt enkelt degraderad till ved. Matte tycker det är bättre att jag tuggar på tuggben istället för på träpinnar.
Hopp och lek i snön! Tänk att det är lika roligt varenda dag. Människorna är rejält trötta på snön nu trots att det är gnistrande vackert ute. De säger att så här mycket snö har det inte varit på många år och det stämmer nog. Jag kan inte minnas att jag pulsat i så djup snö någonsin och jag är ju i alla fall hela 7 år.
Jag skulle allt vilja ha ett par solglasögon. Finns det att köpa i hundaffären tro...
Då var vi hemma igen. Nu ska det bli gott med en kaka till kaffet!
Jag leker gärna i snön! Flygande tollare som inte längtar efter barmark.
Det finns visst ett ordspråk som säger; den som gapar över mycket...
Jag testar mina färdigheter på två ben. Framtassarna kanske jag kan använda som boxhandskar.
Här kommer det en lantisstövel som vill vara med på bild.
Pust, det är jobbigt det här. Jag provar att klia mig på ryggen en stund.
